The Future Is Not What It Used To Be

Framtiden är precis bakom berget.
Men vi måste över först.
Även om det är en brant uppförsbacke så kan vi redan nu skönja vad som komma skall.

Jag tycker det tar för lång tid.

Och det beror mest på att industrin i väst inte riktigt tycks
vilja ändra på sig.

Vad håller vi på med?
Varför fortsäter vi bygga fyrkantiga hus med toaletter som spolar dricksvatten,
när vi kan bygga runda hus som spolar regnvatten och "återvunnet" vatten från handfaten?

Fyrkantiga hus är dyra att värma upp och har dålig cirkulation.
Runda hus är billigare att värma och har naturligt bra cirkulation.




Varför bygger vi etanolbilar?
Det finns väl ingen framtid i etanol?
Hur skulle det kunna vara det hållbart alternativ?
Är det ingen som har märkt att vi har blivit fler och blir ännu fler på den här planeten?
Då behövs det mer grödor och mer vatten.
Sånt ska vi inte stoppa in i våra bilar.

Utveckla elbilen.
Smart, effektivt och tyst.

Tänk att sitta på en uteservering och det enda du hör av bilarna är
gummit som rullar mot asfalten...



Männskligheten gör snart ett jättesprång.
Nanotekniken banar vägen genom det omöjligas fält.

Jag kommer ihåg när dom presenterade möjligheterna kring nanotekniken
för 10-15 år sedan i nåt inslag i nåt tv-program.
Forskana menade att det skulle vra fult möjligt att ha en "maskin" som kunde framställa
i stort ett vad som helst.

Genom att välja ett visst program skulle maskinen kunna sätta ihop rätt sorts atomer
och mer eller mindre printa ut ett par, Jeans t.ex.

Vad du vill - när du vill.

På andra sidan gatan från mitt fönster bygger dom ett nytt hus.
Ett fyrkantigt.
Med dricksvatten i toalettstolen..

BUUUUUUUHHHHHHHHH!

I en lågkonjuktur är det inte förlusten av kapital som är den stora sorgen, det är alla drömmar, visioner och idéer som inte blir genomförda som är den stora förlusten.

För lågkonjunktur föder rädsla och rädsla hämmar allt kreativt tänkande.

Nu befinner sig världen både i en lågkonjunktur och i nån slags medial upptrappningsfas inför en pandemi av Svininfluensa.

Samtidigt befinner sig världen i ett ekologiskt tillstånd där nya, friska vågade idéer verkar vara den enda utvägen.

Vi riskerar med andra ord att mentalt frysa inne just nu?

Rent historiskt så har alltid dom riktigt stora uppfinningarna och idéerna fötts ur riktigt svåra kriser. I början av nittonhundratalet med spanska sjukan, världskrig och en begynnande depressesion (med andra ord, ganska mycket som det är nu) fick några idéer och visioner fysisk form;

1903. Bröderna Wright gör sin första flygtur.

1912. Balkankrigen 1912-1913, som föregick 1:a världskriget.

1912. Edison uppfinner glödlampan.

1914. Första Världskriget bryter ut.

1918. Spanska sjukan slår till.

1921. Albert Einstein får Nobelpriset för sin relativitetsteori.

1927. Den första telefonförbindelsen över Atlanten invigs.

1928. Den brittiske bakteriologen Alexander Fleming upptäcker Penecillin. Av en slump.

1929. Världsekonomin Kraschar.

1932. Werner Heisenberg får Nobelpriset för Kvantmekaniken.

Det är inga små upptäckter som kommer till skott under den här tiden. Det är upptäckter sm vi fortfarande baserar vår existens, kommunikation och levnadsmönster utifrån.

Så vad händer just nu, i denna tid, inom forskning och teknik?

Mängder. Och på en nivå som många av oss har svårt att förstå, men det kommer även ting in i i vår värld som är greppbara, om än omtumlande.

Vi står inför en ny era med möjligheter som är svindlande. Det enda som står i vägen för oss är rädslan inför nuets svårigheter. De som står kvar i rädsla och avvaktar, riskerar också att missa tåget.

Här är lite grejer jag gillar just nu. Inte för dess möjligheter lika mycket som tanken på hur dom tänkte när dom kom på det här.

Det är förresten ett alldeles utmärkt sätt att tänka kreativt. Att tänka bakåt kring ett ting eller en företeelse. Vad var det som triggade tanken? Varför ser det ut just sådär?